Gör en ’Intoku’ idag

Intoku är japanska och betyder ungefär; gott gjort i hemlighet. En god handling utförd utan att söka bekräftelse eller uppskattning.

I tider då linjen mellan det verkliga livet och det framhävt och filtrerat på sociala medier suddas ut, är det japanska konceptet otroligt uppfriskande.

Det är talande i sig att ordet har en motsvarighet i många västerländska språk.

Vad gör du för gott när ingen ser? Som du inte instagrammar?

En utmaning. Gör något gott idag utan att berätta för någon. Bekräftelsen du ger dig själv och den goda känslan du får av att hjälpa någon är mycket större än uppskattningen du skulle få om du berättade om den. När du tar bort bekräftelsebehovet och motivet bakom din handling blir den ren, genuin och värd så mycket mer. Och som bonus mår du riktigt bra av det.

5 tips för att överleva slutet på semestern

Starten på vardagen och hösten kan kännas ångestfylld och jobbig för många. Vi hade det ju så skönt under semestern utan måsten och regler. När vi är tillbaka i rutinerna fokuserar vi istället på vad vi måste hinna med, vad vi ska göra om ett par timmar och hur veckoplaneringen ser ut. Här kommer några tips för att istället göra hösten till den där sköna, produktiva nystarten du behöver istället. Och tänk vad skönt det är att få dra på sig en varm tröja och tända ljus efter en varm sommar.

  1. Boka in höstroliga saker

När ledigheten är över kan det kännas som en evighet till nästa semester. Se till att du har roliga aktiviteter inbokade i höst. Kanske en weekendresa, en utställning eller varför inte en middag med en nära vän? Att ha många små saker att se fram emot gör att den mörka och kalla perioden inte känns lika jobbig.

  1. Lapa i dig solljus

Se till att ladda upp med så mycket naturligt D-vitamin som möjligt. Var utomhus när du kan – cykla till jobbet eller gå en promenad på lunchen när solen fortfarande skiner.

  1. Säg ’det-löser-sig’ i vardagen

En stor fördel med sommaren och semestern är att vi har färre måsten och ofta anammar en softare, härligare attityd. Gör en deal med dig själv att säga ’det löser sig’ oftare i vardagen. Vad gör det om 100 år om ni är 10 minuter sena eller har tandkräm på tröjan till jobbet. 

  1. Gör en livs-kick-off

Vad ser du fram emot den här hösten? Vilka utmaningar har du? Vad ska vara dina prioriteringar? Livet är viktigare än jobbet ändå tar vi inte lägger vi inte en bråkdel hälften så mycket tid på att tänka igenom och planera vårt privatliv. Ta med en picknic korg till din favoritklippa eller sätt dig på ett mysigt kafé och tänk igenom hur du får

  1. Schemalägg luft i agendan

Vi vet att återhämtning och egentid är viktigt. Allt jobbrelaterat som vi anser viktigt (och oviktiga också) är vi
supersnabba med att skriva in i Outlookkalender.  Varför inte blocka tid för en lunchpromenad eller manikyr i jobbveckan?

 

Överleva charter med småbarn

I skrivande stund sitter jag vid poolen på Ocean Beach Club på Gran Canaria med magen full av god mat och ett sovande barn. Kan man ha det bättre? Men mina förväntningar på charter till Stig Helmers ö men en livlig 15-månaders klätterapa var inte skyhöga.

Jag såg framför mig hur vi anmälde våra borttappade väskor till en skrivmaskinpetandes man på Las Palmas flygplats. Allt medan Otto övade parkour på bagagebandet. Eller svettades på en transfer buss med Otto hängandes i gardinen medan en käck reseledare kungjorde att vårt hotel ligger sist på tur.  

Och kanske var det nyckeln; realistiska förväntningar. Tillsammans med planer och packning för det värsta. Och framförallt en lightversion av ett all inclusive-hotel; det lugna och lyxiga Ocean Beach Club  komplett med Sats klasser, yoga, lekland och hemmagjorda raw food-bollar.

Dit åker vi gärna igen!

5 mest förvånande saker med att bli mamma

baby-feet-1527456_960_720

1.Kärlekens Marianergrav

Jag förväntade mig att jag skulle sitta och titta på bebisen i timmar. Men jag var inte förberedd på den bottenlösa kärlek jag känner till lille O (Marianergraven är väldens djupaste djuphavsgrav). Han är liksom fortfarande del av min kropp på något sätt. Ännu mindre hade jag förväntat mig ett stort närhetsbehov till min sambo. Jag trodde liksom att bebismyset skulle ge mig närhetsoverload, men icke. Jag har fått djupare känslor för honom också och kramas hej vilt. Trevlig överraskning.

2. Hönsmor deluxe

Jag var övertygad om att jag skulle bli en chill mamma. Som inte bryr mig om att handsprita gäster eller oroa mig för att barnet är kallt i vagnen. Men ack vad fel jag hade. Det är liksom automatiskt och det nästan gör ont i mig när han skriker. Om någon hostar i hissen vid ICA Maxi (den längsta utflykten vi gör än så länge) så önskar jag att det fanns en hushållsvariant av anticimexspray jag kunde använda.

3. Prestige flestige

Till min stora glädje verkar jag ha lämnat alla prestationskrav eller prestige vad gäller hem, utseende, jobb, socialt liv osv.  i förlossningsrummet. Det fick ta 2 veckor innan jag uppdaterade bloggen efter förlossningen och jag har fortfarande inte ringt vänner som hört av sig. Så himla skönt. Det känns nästan som en måsten-detox.

4. Total omvärldsavskärmning

Det talas mycket om bebisbubblan. Jag fick kommentaren efter förlossningen som ’njut av bubblan’ eller ’vi ses när ni kommit ut ur bebisbubblan’. Den mindre charmiga sidan av denna bubbla är kanske att man inte får tid att läsa en tidning, kolla på sin favoritserie eller för den skull duscha speciellt länge. Den ganska behagliga sidan är att saker som händer i världen eller i bostadsrättsföreningen blir väldigt oviktiga. Därmed inte sagt att jag kunde blunda för den förfärliga sagan om Trump (för en gång skull praktiskt att nattamma under valvakan) och grät floder när Hillary gav sitt förlusttal.

5. Effektivitetens moder

Jag har 2 lägen kan man säga. 1 helt utslaget, apatiskt läge som ofta infaller på natten eller dagen efter en jobbig natt. 1 hypereffektivt där jag plockar ut diskmaskinen, betalar räkningar, tumlar en tvätt, uppdaterar instagram, ringer mamma och bakar en paj under tiden lille O sover. Jag som vanligtvis älskar effektivitet och har spenderat mitt liv på att bli snabbare och öka min simultankapacitet blir nästan rädd för mig själv som nybliven mamma.

To Babymoon or not?

Låna skamlöst traditioner från andra länder säger jag.

Vi åkte nyligen på en spahelg. Ursäkten? En babymoon. Alltså en resa eller helg paret gör tillsammans innan barnet kommer för att, tja man kan!

untitled
Spahelg /babymoon – självklart med könsspecifikt nagellack

Vi var på Djurönäset utanför Stockholm. 40 minuter resa kändes lagom för min kropp, trots det fick vi ta mat- och toalettpaus på vägen.

img_5807
Babymoon på Djurönäset

Helt underbar helg med fika på klipporna i höstsolen, yoga och bastulandskap. Jag trivdes bäst med fikan. Och de hade ju inte varit vår babymoon om vi inte fick in ett planeringsmöte för att skriva vårt förlossningsbrev. En slags bebis-kickoff alltså. Kan starkt rekommenderas.

Nu när det här gick så bra kanske vi ska införa push present också? Ska ta upp det här hemma.

Stickade tröjor, rotfrukter och BF-nedräkning

Tog en kort promenad i höstsolen idag (tack fogarna för de steg jag fick).

Älskar den här tiden på året då man får gå ut i det kalla solskenet i en tjock tröja eller mysa inomhus med en filt. Förutom att jag oftast svettas som en gris och mest vill gå omkring i stödstrumpor och underkläder. Smidigt då jag dessutom vuxit ur de flesta gravidkläderna.

Aldrig har jag väl väntat så mycket på att sommaren ska vara över – då kommer ju bebisen. Bara 9 dagar till BF nu. Men det är klart, om jag går över tiden med 2 veckor så är det ju 25 dagars väntan. Hur ska man förhålla sig till dagen D? Känns deprimerande att lägga till 2 veckor efter att ha räknat ner i 40 veckor, bara för att gardera sig. Men kanske säkrast för att undvika att blir tokig?

Träningsbotten nådd 

Jag har alltid tränat. Från pojklagsfotbollen i 9-årsåldern, till triathlon i London Docklands smutsiga vatten och ett maraton.

Häromdagen nådde jag min botten. På ett skönt och lite befriande sätt. Jag satt på en bakåtlutad motionscykel och såg fram emot en kort stunds bredbent flåsande. Först efter 6 minuter märkte jag att jag inte ens satt igång cykeln. Noll motstånd och ändå svettades jag som en gris. Jag skattade nöjt åt mig själv.

unnamed-1
Försök till graviditetsträning 

Självklart saknar jag att kunna träna intensivt eller att ens kunna ta en promenad. Men samtidigt är det både härligt och lärorikt att inte kunna göra något, att helt ge sig hän åt vad gravidkroppen vill, att inte ens vilja prestera fysiskt. Eller, prestera fysiskt gör jag ju i allra högsta grad dagligen under barnproduktionen men ni förstår vad jag menar.

Ibland tänker jag att naturen gav mig tidig foglossning av en anledning. Jag hade helt enkelt så mycket att lära mig om att INTE försöka prestera att jag behövde lite extra hjälp.

Tjockast på gravidyogan

b3df796ee6-2
Tjockast på gravidyogan

Vi sitter längs väggarna i den lilla yogasalen. Den typiskt härliga och lite virriga yogainstruktören har glömt den höga musiken på i bakgrunden men jag hör henne ändå be oss berätta om det är första barnet och när vi är beräknade. Jag tänker först inte att det är så konstigt och jag är ju inte direkt blyg. Men efter att kvinna ett och två berättat att de ska få barn flera månader innan mig får jag panik. Min mage är ju störst och jag ska ha barn nästan sist! Hela rummet verkar fullt av fina, nätta, runda magar. Jag ser ner på min tunna till kropp och börjar gråta.

Till på köpet har jag fruktansvärd ryggvärk och tidig foglossning, tydligen också på grund av att min mage vuxit så snabbt, och kan inte ens sitta med benen i kors. Jag som vanligtvis gillar att utmana mig själv fysiskt och gillar yoga tar mig istället igenom passet liggandes på sida med en massa kuddar mellan benen. Andningsövningarna blir mig grej.

På vägen hem tänker jag att det var fruktansvärt att utsätta hormonstinna, eventuellt överkänsliga gravida för det här? Eller? Men när jag berättar för vänner tittar de flesta oförstående på mig.

Jag har aldrig, tack och lov, varit speciellt kroppsfixerad eller haft osäkerheter kring mitt utseende. Varför blev jag så ledsen av det här? Förutom hormonerna som gör mig till ett irrationellt känslopaket då. Och varför känns det ens negativt att jag har större mage än de andra? Jag borde väl vara glad och stolt över att vänta barn?

Min kloka sambo fyller i att det säkert varit värre om magen inte synts alls förrän sent in i graviditeten, så kan det ju vara för en del. Jag hade nog också kunnat tänka så. Om jag inte var gravid.

Graviditet – jämförelsehetsens drivbänk?

Varför blir jag ledsen över att min mage är störst på gravidyogan?

Kommer småbarnsåren att få den gamla prestationsångesten att blossa upp igen?

Varför är det fult att ha entreprenörsplaner under föräldraledigheten?

Hur undviker jag att fastna i bebispryl-fällan?

Jag är gravid med första barnet och det har satt igång en massa tankar kring jämförelse, normer och stress. Aldrig verkar lockelsen att döma sig själv och andra vara så stor som under graviditeten och småbarnsåren. Hur kommer det bli för mig?

Den här bloggen blir ett experiment. Jag vill använda den för reflektion kring jämförelsehets i samhället och normer och stress kring föräldraskap i synnerhet. Jag kommer skriva om graviditetsnojor, mammakroppen och föräldraskap, men också kring att starta eget under småbarnsåren och prestationsångest. Förhoppningsvis lär jag mig massor som jag kan använda i min roll som coach.

Kanske blir bloggen mitt vaccin mot mammastress? Eller helt enkelt gödsel i jämförelsehetsens drivbänk.

Vi får se.

<a href=”http://www.gravidbloggar.se” title=”Gravidbloggar, bloggar om barn och graviditet”>Gravidbloggar, bloggar om barn och graviditet</a>