Yoga – vetenskapligt bevisat att funka mot allt från kronisk värk till depression och PMS 

1. Yoga och hjärtat. Yoga har en lugnande effekt på kroppen och får blodkärlen att slappna av och minskar därmed blodtrycket, samtidigt som blodflödet till hjärtat ökar.

2. Yoga kan hjälpa mot kronisk värk i nacke och rygg. Förutom att yogan gör dig rak i ryggen kan den även vara smärtlindrande. När man yogar spänner sig först musklerna, och sedan slappnar de av i samband med att du andas in och ut. När musklerna slappnar av börjar värken släppa.

3. Yogas effekt på hjärnan. Yogapraktiken gör inte bara under för den fysiska kroppen, utan även för hjärnan. I en studie som nyligen publicerades i Journal of Neuroscience Nursing och utfördes på 133 äldre vuxna, uppvisade de som praktiserade yoga 30 minuter två gånger i veckan en bättre kognitiv funktion än de som inte yogade.

4. Yoga och diabetes. I en studie som publicerats i Journal of Clinical and Diagnostic Research såg man att 30 män med typ 2-diabetes som praktiserade yoga i sex månader uppvisade en avsevärd minskning av sina blodsockernivåer.

5. Yoga mot stress. Man har sett samband mellan yoga och sänkta nivåer av stresshormonet kortisol, och särskilt hos kvinnor som låg i riskzonen för mentala sjukdomar. 

6. Yoga och depression. I en studie som publicerats i journalen Complementary Therapies in Clinical Practice, fann forskarna att tillståndet hos nyblivna mammor som drabbats av förlossningsdepression förbättrades avsevärt vad gäller ångest, depression och hälsorelaterad livskvalitet efter att ha yogat två gånger i veckan i åtta veckor, jämfört med kontrollgruppen som inte yogade alls.

7. Yoga och PMS. Den här tiden på månaden känns kanske savasana extra lockande, men andra positioner kan också lindra PMS-symptomen. 

Artikel från Yogaworld 

Skogens makt

Det har länge varit känt att skogen och att vara ute i naturen är bra för hälsan. Jag läste nyligen en artikel om varför.

Det beror tydligen på att immunförsvaret stärks och därmed minskar risken för sjukdomar som depression och hjärt- och kärlsjukdomar. När vi spenderar tid i naturen så går kroppen in i ett ”rest and digest”-läge, som är raka motsatsen till det ”fight or flight”-läge vi hamnar i när vi utsätts för stress.

Forskarna bakom artikeln förklara att naturliga miljöer utsöndrar kemiska och biologiska substanser som bland annat kan få ner blodtryck, boosta immunförsvaret och minska depression.

Naturen är som en multivitamin som förser oss med all slags näring vi behöver. På så vis kan naturen skydda oss från alla möjliga sjukdomar.

Artikeln publicerades i Frontiers in Psychology

Gör en ‘Intoku’ idag

Intoku är japanska och betyder ungefär; gott gjort i hemlighet. En god handling utförd utan att söka bekräftelse eller uppskattning.

I tider då linjen mellan det verkliga livet och det framhävt och filtrerat på sociala medier suddas ut, är det japanska konceptet otroligt uppfriskande.

Det är talande i sig att ordet har en motsvarighet i många västerländska språk.

Vad gör du för gott när ingen ser? Som du inte instagrammar?

En utmaning. Gör något gott idag utan att berätta för någon. Bekräftelsen du ger dig själv och den goda känslan du får av att hjälpa någon är mycket större än uppskattningen du skulle få om du berättade om den. När du tar bort bekräftelsebehovet och motivet bakom din handling blir den ren, genuin och värd så mycket mer. Och som bonus mår du riktigt bra av det.

5 tips för att överleva slutet på semestern

Starten på vardagen och hösten kan kännas ångestfylld och jobbig för många. Vi hade det ju så skönt under semestern utan måsten och regler. När vi är tillbaka i rutinerna fokuserar vi istället på vad vi måste hinna med, vad vi ska göra om ett par timmar och hur veckoplaneringen ser ut. Här kommer några tips för att istället göra hösten till den där sköna, produktiva nystarten du behöver istället. Och tänk vad skönt det är att få dra på sig en varm tröja och tända ljus efter en varm sommar.

  1. Boka in höstroliga saker

När ledigheten är över kan det kännas som en evighet till nästa semester. Se till att du har roliga aktiviteter inbokade i höst. Kanske en weekendresa, en utställning eller varför inte en middag med en nära vän? Att ha många små saker att se fram emot gör att den mörka och kalla perioden inte känns lika jobbig.

  1. Lapa i dig solljus

Se till att ladda upp med så mycket naturligt D-vitamin som möjligt. Var utomhus när du kan – cykla till jobbet eller gå en promenad på lunchen när solen fortfarande skiner.

  1. Säg ’det-löser-sig’ i vardagen

En stor fördel med sommaren och semestern är att vi har färre måsten och ofta anammar en softare, härligare attityd. Gör en deal med dig själv att säga ’det löser sig’ oftare i vardagen. Vad gör det om 100 år om ni är 10 minuter sena eller har tandkräm på tröjan till jobbet. 

  1. Gör en livs-kick-off

Vad ser du fram emot den här hösten? Vilka utmaningar har du? Vad ska vara dina prioriteringar? Livet är viktigare än jobbet ändå tar vi inte lägger vi inte en bråkdel hälften så mycket tid på att tänka igenom och planera vårt privatliv. Ta med en picknic korg till din favoritklippa eller sätt dig på ett mysigt kafé och tänk igenom hur du får

  1. Schemalägg luft i agendan

Vi vet att återhämtning och egentid är viktigt. Allt jobbrelaterat som vi anser viktigt (och oviktiga också) är vi
supersnabba med att skriva in i Outlookkalender.  Varför inte blocka tid för en lunchpromenad eller manikyr i jobbveckan?

 

Vara normal eller sig själv?

I en vardag där vi oftast visar upp ett polerat, normalt och lyckat liv och konstant ser andras lika härliga liv i våra flöden, riskerar vi att glömma av vilka vi egentligen är.

Kommer styrkan att våga vara annorlunda med åren? Utvecklas viljan att vara originell, att gå sin egen väg med tiden och olika erfarenheter? Eller krävs det självkänsla från barndomen?

Och om vi konstant jämför oss med andra, vattnas då våra vårt sköna, knasiga, fantastiska personligheter ut?

Världen blir tråkigare, mindre kreativ och, vågar jag säga; sämre, ju mer normala vi försöker vara.

Överleva charter med småbarn

I skrivande stund sitter jag vid poolen på Ocean Beach Club på Gran Canaria med magen full av god mat och ett sovande barn. Kan man ha det bättre? Men mina förväntningar på charter till Stig Helmers ö men en livlig 15-månaders klätterapa var inte skyhöga.

Jag såg framför mig hur vi anmälde våra borttappade väskor till en skrivmaskinpetandes man på Las Palmas flygplats. Allt medan Otto övade parkour på bagagebandet. Eller svettades på en transfer buss med Otto hängandes i gardinen medan en käck reseledare kungjorde att vårt hotel ligger sist på tur.  

Och kanske var det nyckeln; realistiska förväntningar. Tillsammans med planer och packning för det värsta. Och framförallt en lightversion av ett all inclusive-hotel; det lugna och lyxiga Ocean Beach Club  komplett med Sats klasser, yoga, lekland och hemmagjorda raw food-bollar.

Dit åker vi gärna igen!

Kipling om självledarskap

‘If you can meet with Triumph and Disaster and treat those two impostors just the same…’

Rudyard Kipling

If you can keep your head when all about you

    Are losing theirs and blaming it on you,

If you can trust yourself when all men doubt you,

But make allowance for their doubting too;

If you can wait and not be tired by waiting,

Or being lied about, don’t deal in lies,

Or being hated, don’t give way to hating,

And yet don’t look too good, nor talk too wise:

 

If you can dream—and not make dreams your master;

If you can think—and not make thoughts your aim;

If you can meet with Triumph and Disaster

And treat those two impostors just the same;

If you can bear to hear the truth you’ve spoken

Twisted by knaves to make a trap for fools,

Or watch the things you gave your life to, broken,

And stoop and build ’em up with worn-out tools:

 

If you can make one heap of all your winnings

And risk it on one turn of pitch-and-toss,

And lose, and start again at your beginnings

And never breathe a word about your loss;

If you can force your heart and nerve and sinew

To serve your turn long after they are gone,

And so hold on when there is nothing in you

Except the Will which says to them: ‘Hold on!’

 

If you can talk with crowds and keep your virtue,

Or walk with Kings—nor lose the common touch,

If neither foes nor loving friends can hurt you,

If all men count with you, but none too much;

If you can fill the unforgiving minute

With sixty seconds’ worth of distance run,

Yours is the Earth and everything that’s in it,

And—which is more—you’ll be a Man, my son!

 

Vilka är dina trumfkort?

Det finns saker som är viktigare än allt annat i ditt liv. Händelser som får alla andra tankar och orosmoln att försvinna. När dessa trumfkort spelas så blir dina prioriteringar plötsligt glasklara och de problem som tidigare gnagt känns små.

Numer är min son ‘the mother of all trump cards’. Om han är i fara eller kanske bara hungrig kan jag bli en stridsvagn och alla andras behov, inklusive mina, sätts åt sidan. Halvjobbigt när han började gå vid 9 månaders ålder och gav sig ut på kamikazeuppdrag i hemmet.

Häromdagen gick min morbror bort. Vi var mycket nära och i flera dagar grät jag när jag tänkte på hans liv och på hur hans familj nu mår. Död, sjukdom och familj är andra trumfkort för mig.

Hur jobbiga dessa händelser än är så är de viktiga påminnelser om vad livet handlar om och vad som är värt vår oro.

Vilka är dina trumfkort?

Hur kan vi bli bättre på att spela dem i vardagen och inte vänta på en kris som påminner oss?

3 sätt pengar kan göra dig lycklig

 

Traditionellt sätter vi inte likhetstecken mellan lycka och pengar. Eventuellt kan vi sträcka oss till att pengar gör livet enklare.

Den senaste tiden har jag funderat mycket på pengar i relation till tid och frihet att göra det man vill.

Hur länge ska man jobba med något man inte brinner för? Hur mycket pengar behöver vi innan vi slutar jobba? Eller om man börjar i andra ändan – hur stort hus, ny bil eller dyr garderob behöver vi egentligen för att vara lyckliga?

Om utmaningen för småbarnsföräldrar ligger i att få tiden att räcka till – hur får man då mer tid?

Jag läste en intressant artikel från Psychology Today om pengar och lycka. Den hävdar att det finns 3 sätt som pengar faktiskt kan göra dig lycklig. Möjligheten att köpa dig tid är en av dem.

https://www.psychologytoday.com/blog/the-happiness-doctor/201708/three-ways-money-buys-happiness

Var sitter våra knappar?

Varför berörs vi oproportionerligt mycket av vissa händelser? Vad upplever vi som kränkande (inte bara Insta-kränkande)?

För ett tag sedan berättade en vän att han sagt upp sig från sin arbetsplats på grund av fiffel i ledningen. Han fick jobb i en liknande organisation och anklagades orättvist för att ha stulit affärshemligheter. Hans värld föll samman och han har fortfarande inte återhämtat sig.

Hur kommer det sig att han påverkades så starkt av en situation som en annan person mest blivit förbannad över eller till och med kunnat skrattat åt över tid?

Igår blev jag påmind om en liknande erfarenhet jag haft. När jag fick en ny chef och var sjukskriven för utmattning så hotade min arbetsgivare med att omplacera mig på grund av bristande prestation. Detta sex månader efter att jag utsett mig till top talent. En Kafka-liknande process inleddes där ingen hänsyn togs till de rådande omständigheterna. Genom facket fick jag rätt men jag mår fortfarande mycket dåligt när jag tänker på det.

Varför kan jag inte komma över det som hänt och följa min sambos råd; tänk på att det är en sjuk organisation och en galen chef du råkade ut för.

Min vän utmärker sig för sin starka rättskänsla och värderar integritet högt. När just dessa värderingar ifrågasattes, om än på falska grunder så skakades hela hans värld.

På samma sätt har jag förstått att en av mina fundamentala värderingar är prestation. Jag har så länge jag minns velat prestera, det är den jag är. Även om jag vet att jag inte gjort något fel så dog en liten del av mig. Precis som i min väns fall så tryckte min arbetsgivare på fel (eller rätt) knapp. En grundvärderingar rubbades.

En av de mäktigaste övningarna jag gör med min klienter är att just kartlägga grundvärderingar.

När du vet var dina knappar sitter kan du välja vem som får trycka på dem, när och hur.

Oplanerad planlöshet

 

Jag är minst sagt en planerande person. När jag berättar för folk om min rullande 5års-plan i Excel ser de vanligtvis ut som de sett en grön giraff flyga över hustaken.

Sedan 2009 har jag varje år i början av januari gjort följande: uppdaterat min 5-års plan, utvärderat och betygsatt föregående år, tagit fram ledord för kommande år samt satt 4-5 mål med tillhörande 15-20 aktiviteter för det nya året.

puzzle-1538246_960_720

 

Någon som redan där börjar ångestsvettas eller funderar på om jag borde prata med någon?

Det har fungerat jättebra för mig och efter varje kvartals- eller halvårsavstämning har jag känt en endorfinkick i storleksordningen tonårshångel på folköl.

Men inför 2016 blev det ingen plan. Det var inte ens ett medvetet beslut och jag upptäckte min avsaknad av plan först i januari 2017. När min förvåning lagt sig insåg jag att det var exakt det jag behövde 2016. Kanske förstod min hjärna på något undermedvetet plan det och tog det säkra före det osäkra och höll tyst om sin planeringspaus (jag hade annars säkert protesterat).

advertising-1429216_960_7202016 var året då jag övervann fertilitetsproblem, genomgick en graviditet fylld av komplikationer och sjukskrivningar, kämpade med ett diskrimineringsfall på jobbet, förlöstes med akut snitt och upplevde det livsomvälvande med att bli förälder. Det hade inte varit någon bra ide att försöka få in det i kolumner och rader.

Ödet log dock mot min planeringsmani och ordnade i alla fall så att graviditeten började kalendervecka 1 i januari och slutade vecka 40 i oktober. Någon slags jävla ordning får det ju ändå vara.

Måste det till en seriekrock i livet för att man ska bryta djupt rotade beteenden?

Om vi istället medvetet utmanar oss att ändra hur vi lever, växer vi lika mycket då? Eller mer?

Idag har jag haft ledigt från föräldraledigheten och gjort min 2017 plan. Jag är stolt över att den görs först i februari och inte innehåller ett enda färg-kodat betygsfält.

Den är dock fortfarande i Excel.

Meteoritskur och nattamning

När ens barn vaknar var 30:e minut från kl 2 på natten är det lätt att hålla sig för skratt. Men inatt lyckades jag hitta en fördel – jag kunde ägna mig är meteoritskådning och fullmåneromantik.

unnamed-2
Metrologen på TV4 hade sagt att det just i natt bör komma en ‘fallande stjärna’ var 5-10:e minut. Tyvärr kom tröttheten ikapp mig och jag gav upp efter 2 minuter. Men när jag kl 03:30 satt halvsovande och ammade i soffan kom den; en glödande stark meteorit över postkontoret i Solna.
Som traditionen bjuder önskade jag mig något. För första gången handlade min önskan inte om mig men om Otto. 
Fin tanke att mitt liv nu är till för hans.

5 mest förvånande saker med att bli mamma

baby-feet-1527456_960_720

1.Kärlekens Marianergrav

Jag förväntade mig att jag skulle sitta och titta på bebisen i timmar. Men jag var inte förberedd på den bottenlösa kärlek jag känner till lille O (Marianergraven är väldens djupaste djuphavsgrav). Han är liksom fortfarande del av min kropp på något sätt. Ännu mindre hade jag förväntat mig ett stort närhetsbehov till min sambo. Jag trodde liksom att bebismyset skulle ge mig närhetsoverload, men icke. Jag har fått djupare känslor för honom också och kramas hej vilt. Trevlig överraskning.

2. Hönsmor deluxe

Jag var övertygad om att jag skulle bli en chill mamma. Som inte bryr mig om att handsprita gäster eller oroa mig för att barnet är kallt i vagnen. Men ack vad fel jag hade. Det är liksom automatiskt och det nästan gör ont i mig när han skriker. Om någon hostar i hissen vid ICA Maxi (den längsta utflykten vi gör än så länge) så önskar jag att det fanns en hushållsvariant av anticimexspray jag kunde använda.

3. Prestige flestige

Till min stora glädje verkar jag ha lämnat alla prestationskrav eller prestige vad gäller hem, utseende, jobb, socialt liv osv.  i förlossningsrummet. Det fick ta 2 veckor innan jag uppdaterade bloggen efter förlossningen och jag har fortfarande inte ringt vänner som hört av sig. Så himla skönt. Det känns nästan som en måsten-detox.

4. Total omvärldsavskärmning

Det talas mycket om bebisbubblan. Jag fick kommentaren efter förlossningen som ‘njut av bubblan’ eller ‘vi ses när ni kommit ut ur bebisbubblan’. Den mindre charmiga sidan av denna bubbla är kanske att man inte får tid att läsa en tidning, kolla på sin favoritserie eller för den skull duscha speciellt länge. Den ganska behagliga sidan är att saker som händer i världen eller i bostadsrättsföreningen blir väldigt oviktiga. Därmed inte sagt att jag kunde blunda för den förfärliga sagan om Trump (för en gång skull praktiskt att nattamma under valvakan) och grät floder när Hillary gav sitt förlusttal.

5. Effektivitetens moder

Jag har 2 lägen kan man säga. 1 helt utslaget, apatiskt läge som ofta infaller på natten eller dagen efter en jobbig natt. 1 hypereffektivt där jag plockar ut diskmaskinen, betalar räkningar, tumlar en tvätt, uppdaterar instagram, ringer mamma och bakar en paj under tiden lille O sover. Jag som vanligtvis älskar effektivitet och har spenderat mitt liv på att bli snabbare och öka min simultankapacitet blir nästan rädd för mig själv som nybliven mamma.

Förlossningen där allt gick fel – och ända så rätt

Nu är han äntligen här! Han är helt perfekt och har fått all vår kärlek, tid och uppmärksamhet under sina första 2 veckor.

Dagen innan planerad igångsättning (v 41+6) startade allt. Efter 11 timmar av regelbundna sammandragningar hemma åkte vi in till förlossningen. Efter 17 timmars aktiv förlossning blev det till slut akut snitt. En rad oväntade händelser gjorde att det inte alls blev som jag tänkt:

  • Öppnandet avstannade på 5cm i 10 timmar
  • Jag fick värkstimulerande medel, vilket jag ville undvika
  • Jag fick epidural som jag också ville undvika – som dessutom tog fel
  • Jag fick feber och därför antibiotika intravenöst
  • Det tog över 30 minuter att få till laktatproverna
  • Personalen kunde inte hitta några blodådror i mina armar så fick till slut sticka mig i händerna
  • Då det fanns risk att förlossningen skulle sluta med snitt fick jag varken äta eller dricka något de sista 12 timmarna

Tyvärr gick barnets hjärtljud ned till hälften i perioder och värkarbetet fick avbrytas med Bricanyl. Detta hände 3 gånger och vi var så klart mycket oroliga för den lille. Ett snitt var därför till slut det säkraste alternativet och ett självklart val, trots att jag var ledsen och besviken över att inte få föda vaginalt.

MEN när han väl kom ut så mådde han hur bra som helst och all oro, sorg och besvikelse var som bortblåst.

Självklart behöver jag bearbeta det som hänt och återhämta mig fysiskt och psykiskt men det är ändå fantastiskt hur hjärta och hjärta helt överöses av lyckan av ett barn och glömmer allt annat.

Så lycklig.