gravidträning – Emma Vallin

Kardemummabulle och träningspodd

Vecka 40+2.

Testar ny teknik för igångsättning: foglossningskompatibel promenad. Dvs ett par hundra meter, med fika/toalett paus i mitten.

För att få upp måbrakänslan ytterligare lyssnade jag idag på träningspodden med Lofsan. Har hört att många lyssnar under sin löprunda – kanske så nära en pulstopp jag kommer just nu.

Hittade ett mysigt nytt bageri för den dagliga kardemummabulle. Tänkte lägga stället på minnet för framtida barnvagnsfikor, tills jag upptäkte att de inte hade någon toalett. Går alltså bort både nu och sen, hur god bullen än var. Som tur var låg en barnvagnsbutik dörr i dörr, de har ju alltid har kundtoa. Möjlighet till sammarbete?

En psykologisk analys eller vardagsreflektionen på det? Nej, är för trött idag.

Stickade tröjor, rotfrukter och BF-nedräkning

Tog en kort promenad i höstsolen idag (tack fogarna för de steg jag fick).

Älskar den här tiden på året då man får gå ut i det kalla solskenet i en tjock tröja eller mysa inomhus med en filt. Förutom att jag oftast svettas som en gris och mest vill gå omkring i stödstrumpor och underkläder. Smidigt då jag dessutom vuxit ur de flesta gravidkläderna.

Aldrig har jag väl väntat så mycket på att sommaren ska vara över – då kommer ju bebisen. Bara 9 dagar till BF nu. Men det är klart, om jag går över tiden med 2 veckor så är det ju 25 dagars väntan. Hur ska man förhålla sig till dagen D? Känns deprimerande att lägga till 2 veckor efter att ha räknat ner i 40 veckor, bara för att gardera sig. Men kanske säkrast för att undvika att blir tokig?

Träningsbotten nådd

Jag har alltid tränat. Från pojklagsfotbollen i 9-årsåldern, till triathlon i London Docklands smutsiga vatten och ett maraton.

Häromdagen nådde jag min botten. På ett skönt och lite befriande sätt. Jag satt på en bakåtlutad motionscykel och såg fram emot en kort stunds bredbent flåsande. Först efter 6 minuter märkte jag att jag inte ens satt igång cykeln. Noll motstånd och ändå svettades jag som en gris. Jag skattade nöjt åt mig själv.

unnamed-1 — Försök till graviditetsträning

Självklart saknar jag att kunna träna intensivt eller att ens kunna ta en promenad. Men samtidigt är det både härligt och lärorikt att inte kunna göra något, att helt ge sig hän åt vad gravidkroppen vill, att inte ens vilja prestera fysiskt. Eller, prestera fysiskt gör jag ju i allra högsta grad dagligen under barnproduktionen men ni förstår vad jag menar.

Ibland tänker jag att naturen gav mig tidig foglossning av en anledning. Jag hade helt enkelt så mycket att lära mig om att INTE försöka prestera att jag behövde lite extra hjälp.