Kategori: prestation

The Worrying Problem Solver – (Over)achiever archetype 3

‘Spend 55 minutes thinking about the problem and 5 minutes thinking about solutions’

This achievement strategy is about never leaving anything unresolved. If you identify as worrying problem solver you often experience anxiety and negative stress when facing a challenging problem.

On top of the anxiety the issue with this approach is that it’s very ineffective. When the brain’s threat system is switched on you are unlikely to find constructive solutions.

The result is a behavior that is motivated by getting rid of discomfort. In the short term, it feels better to dwell on the problem than to leave it.

Drivers and Fears:
      • The dopamine kick of solving things.
      • Inability to deal with the discomfort of disappointment.
      • A tendency to catastrophize.
      • Fear of failure.
How to overcome:

1.Recognize the difference between worrying and productive problem solving. Here are some signs that you might be worrying:

      • You dismiss all your solutions as ineffective.
      • You are tense, distressed, and upset.
      • You spend a lot of time focusing on how things could go terribly wrong.

2. To get out of worrying-mode. Try taking some slow breaths from your diaphragm and relax. If that doesn’t help, take a break (go for a run, Clean the toilet). Come back to the problem when you’ve had a chance to settle down.

3. Put negative thoughts into a drawer. If you still find yourself slipping into negative thinking. Let the thoughts come, then mentally put them into a drawer, lock it and tell yourself you can open the draw again in an hour. In the meanwhile focus on positive ways to solve the problem.

Have you experienced periods of worrying and anxiety? What tips would you give to someone who is a worrying problem solver?

Next up: The Constant Achiever

© 2021 Emma Vallin. All rights reserved.

The Controller – (Over)achiever archetype 2

Motto: ‘If you want a thing done well, do it yourself’

Achievement by control is about keeping a close eye on everything and everyone around you. If you identify with the Controller archetype you probably know exactly what will happen on Tuesday in 3 weeks and love writing lists and plans.

You prefer to take care of most things yourself and delegation and collaboration could be a challenge for you. The Controller can have a hard time dealing with unexpected events.

Due to their challenge with collaboration and delegation, Controllers risk losing valuable input and inspiration from people around them. In extreme cases they could end up alienating colleagues and friends.

Drivers and Fears:
      • Fear of losing control
      • Fear of uncertainty
      • Will to succeed
How to overcome:
      1. Educate yourself about anxiety and control. Rather than falling back on control as a defense against uncertainty, learn all you can about the fear that is driving you to micromanage. Read books or see a therapist.

2. Ask yourself how effective controlling really is. For example, is asking your teenage son whether he’s brushed his teeth every morning an effective way to make him take responsibility for his dental care? If not, stop and rethink your approach.

3. Ban control-oriented language from your vocabulary. For example, unsolicited advice or criticizing someone’s perspective. Altering your language takes courage, and you must commend yourself for learning how to let go of control.

What advise would you give a Controller? If you identify as one, how do you overcome your need to control?

Next up: The worrying problem solver

Overachievement Archetypes. © 2021 Emma Vallin. All rights reserved.

The Perfectionist – (Over)achiever archetype 1

Motto: ’Anything in life worth doing is worth overdoing’.

This achievement strategy is about doing everything to perfection, keeping your promise and never ever handing anything in half-baked. Perfectionists often respond to emails immediately so no one has to wait and tend to compensate for the shortcomings of others.

These overachievers scan the reactions of others to pick up any signs of irritation or disappointment so they can figure out a way to correct it. They have a clear view of what life should be like and how we should behave as individuals.

Just like their overachiever cousins – the Comparison Junkies – the Perfectionists keep track of everyone on social media and compare themselves all the time. On a bad day they can spend 60 minutes writing and rewriting a two-sentence email. Chronic procrastination could be the result of perfectionism.

Drivers and Fears:
      • Fear of failure
      • Fear others upsetting others
      • If I make a mistake, it will lead to a catastrophe
      • I am the reason others feel bad
      • If I do everything right I am accepted/loved
How to overcome it?
      1. Practice realistic thinking. Because perfectionists are often very critical of themselves, one of the most effective ways to overcome perfectionism is to replace self-critical thoughts with more realistic and helpful statements. Some examples of positive realistic statements: Everyone makes mistakes! Nobody is perfect!, All I can do is my best!
      2. Changing perspective: Perfectionists tend to have a hard time seeing things from another person’s point of view. Start by asking yourself: How might someone else (e.g. a close friend) view this situation? What might I tell a close friend who was having similar thoughts?
      3. Exposure: Having a problem with perfectionism is a lot like having a “phobia” of making mistakes or being imperfect – you get paralyzed by the thought of making mistakes. Exposure is an effective method to overcome your perfectionism, here are some examples of simple exposure practice:
        • Show up for an appointment 15 minutes late.
        • Tell people when you are tired (or other feelings that you consider a weakness).
        • Wear a piece of clothing that has a visible stain on it.
        • Lose your train of thought during a presentation.
        • Try a new restaurant without first researching how good it is.

If your perfectionism or other overachiever strategies hold you back and you would like to develop heathier behaviors and strategies – book a free consultation with me and we’ll take it from there.

PS: My own exposure practice while writing this post was to only read through once before publishing 🙂

Next up on the series of overachiever archetypes: The Controller.

Overachievement Archetypes. © 2021 Emma Vallin. All rights reserved.

6 (Over)Achievement Archetypes

Overachievers can accomplish great things but always need to do more. As they constantly raise the bar, the cost for reaching their goals eventually outweigh the rewards. Although overachievers tend to do well early on in their careers, at some point they start questioning the value of their constant hustle. In addition, research shows that achievement-orientation significantly increases the risk of burnout*.

Learning how to achieve sustainably is not only critical to our performance and well-being but affects the people we work with as well.

Overachievement Archetypes. © 2021 Emma Vallin. All rights reserved.

In a series of posts, I will discuss six achievement archetypes or patterns, identified through years of coaching high achievers and from my own ‘achievement detox’.

Which archetype (if any) do you most identify with?
      • THE COMPARISON JUNKIE. Lives by the motto: ‘Grass is always greener…’
      • THE CONTROLLER. ‘If you want a thing done well, do it yourself’
      • THE PERFECTIONST.  ‘Anything in life worth doing is worth overdoing’
      • THE COMPETITOR. ‘Winning isn’t everything, it’s the only thing’
      • THE CONTANT ACHIEVER. ‘I will rest when I’m dead’
      • THE WORRYING PROBLEMSOLVER. ‘Spend 55 min worrying about the problem and 5 min thinking about solutions’

I will share the drivers and fears behind each archetypes and would love to discuss what strategies you use to balancing them out.

I would love to have your input and hear your reflections on this topic!

Importantly, it’s NOT about giving up on being a high achiever, it’s about developing a dimmer to your superpower so that you can achieve sustainably, on your terms.

I use this framework a lot in my Achievement Detox Coaching Program and  when coaching business leaders. I find it very useful for identifying underlying fears and drivers and changing negative behaviors.

Happy reading!

*Canadian Journal of Nursing 2019, Vulnerability and Stressors for Burnout

Vill du vara med i pilotgruppen för Prestationscirkeln?

Brottas du med höga krav och jämförelse? Vill du lära dig prestera hållbart och samtidigt bidra till att hjälpa andra?

7 oktober startar jag en Prestationscirkel i Stockholm för dig som vill jobba med dina prestationsmönster. Idén föddes ur många coachingsamtal och föreläsningar där många berättar om hur prestationsbehov påverkar hälsa, relationer och även. Så klart hämtas även inspiration från mitt eget prestationsberoende.

Jag söker dig som vill delta i första gruppen (kostnadsfritt) och vara med och utforma innehåll och format.

Vem är du?

    • Du är intresserad av personlig utveckling och har redan reflekterat över dina prestations- och stressmönster, ingen utbildning eller formell erfarenhet krävs.
    • Du är bra på att lyssna och har en välutvecklad empatisk förmåga
    • Du kan aktivt delta på 5 st gruppcoachingsessioner i centrala Stockholm under hösten (onsdagskväll kl. 18-19:30. 7/10, 21/10, 4/11, 18/11, 2/12)

Jag som håller i cirkeln heter Emma Vallin och kallar mig själv nykter prestationsberoende. Jag är f.d. marknadsdirektör som efter många år av negativ stress sadlade om och är idag är ICF-certifierad coach och utbildar mig till KBT-terapeut. Jag skriver, föreläser och coachar kring hållbar prestation och brinner för att hjälpa människor hitta en dimmer till sin prestationssuperkraft.

Upplägg

Ett gruppcoachingformat där vi träffas 5 onsdagskvällar under hösten i mysiga lokaler (med gott om avstånd). Du jobbar med ditt individuella utvecklingsmål samtidigt som du får stöd och inspiration av gruppen. Jag delar med mig av verktyg och övningar, ibland som hemuppgift 😊. Vi jobbar bl.a. med stresshantering och beteendeexperiment. Vi delar vi med oss av våra erfarenheter, lär oss hantera vardagsstressen och inspireras till förändring. Vi avslutar varje tillfälle med en kort meditation. Vi har ett stöttande samtalsklimat och ger plats åt allas berättelse. Strikt tystnadsplikt råder.

Ansökan

Intresserad? Välkommen att ansöka nedan. Max 6 deltagare.

[contact-form to=”kontakt@emmavallin.se” subject=”Prestationscirkel”][contact-field label=”Namn” type=”name” required=”1″][contact-field label=”E-post” type=”email” required=”1″][contact-field label=”Varför vill du delta och vad vill du bidra med? (Max 75 ord)” type=”textarea” required=”1″][contact-field label=”Jag kan delta på dessa gruppcoachingtillfällen i centrala Stockholm” type=”checkbox-multiple” required=”1″ options=”7 oktober 18-19:30 , 21 oktober 18-19:30 ,4 november 18-19:30,18 november 18-19:30,2 december 18-19:30″][contact-field label=”Vad jobbar du med?” type=”text”][/contact-form]

Nervöst och skitskoj genrep av min föreläsning


Ett gäng grymma vänner och skarpa kritiker var med på genrepet av min föreläsning Prestationsdetox igår! Förutom några mindre utmaningar med tekniken så gick det kanonbra. Nästa vecka är det skarpt läge med en större grupp. Hoppas på bättre sammarbete med MicrosoftTeams då.

Är du eller ditt företag intresserade av prestationsmönster och vill ha inspiration till att skapa en hållbar arbetsmiljö? Boka in en föreläsning, workshop eller ett frukostseminarium med mig!

Jag utlovar intressanta diskussioner, insikter kring ett viktigt ämne och några goda skratt 🙂

Oväntat botemedel mot bråttomsjukan

Städar du badrummet medan du borstar tänderna? Byter du ofta kö på ICA när du handlar? Sitter du längst bak i rummet på jobbmöten så du kan jobba på den där budgetfilen samtidigt? Då lider du sannolikt av bråttomsjukan.

Bråttomsjuka personer är multitasking-mästare, de tänker, ​​går och pratar snabbt.

Vad är då bråttomsjuka?

Två amerikanska kardiologer myntade begreppet när de fann en korrelation mellan klassiskt typ A-beteende och hjärtsjukdomar. Människor med bråttomsjuka är multitasking-mästare, de tänker, pratar och till och med går snabbt och blir mycket otåliga när någon slösar deras tid. Låter det bekant? Du är inte ensam – en studie från London Business School fann att 95 procent av cheferna i studien lider av tillståndet.

Är det verkligen så dåligt?

Att vara upptagen ses ofta som en dygd. Men när det blir en konstant jakt på effektivitet och komma igenom att-göra listan så tappar du din förmåga att reflektera och du blir istället mindre effektiv. Du riskerar att glömma vad som är viktigt och kan i förlängningen såra människor. För att inte tala om de hälsorisker som konstant stress innebär.

Att sluta jäkta handlar egentligen om att hitta en dimmer för din ”få-skit-gjort-superkraft”

Så varför är det så svårt sluta jäkta?

Redan som barn belönas vi för att åstadkomma, uppnå och vinna. När vi sedan börjar arbeta är det ofta en förutsättning för framgång, speciellt i prestationsinriktade branscher och företagsmiljöer. Att få massor gjort är en superkraft som gör oss framgångsrika, i alla fall i början av karriären. Så varför tar den här superkraften dig inte längre och varför gör den dig inte mer till freds med livet? Tänk på det som att springa ett maraton i sprintfart. Det kan ge dig en ledning tidigt i din karriär, men det kommer inte göra dig framgångsrik i längden och du riskerar att köra slut på dig själv. Det handlar mindre om att sluta skynda och mer om att hitta en dimmer för din ”få-skit-gjort-superkraft”. Du måste lära dig hur du höjer och sänker din fart. Naturligtvis är det bra att kunna maxa ’bråttomet’ inför den där deadlinen eller när du försöker få två små barn ut genom dörren på morgonen. Men standardinställningen i ditt liv måste vara ett skönt medelläge med perioder av max OCH minimum på jäkt-dimmern.

Det oväntade botemedlet – att vara gravid!

Jag är en klassisk bråttomsjuk person som har jagat effektivitet och försökt göra saker snabbare hela livet. Från att göra knipövningar i hissen till att ha konferenssamtal i gymmet. Det var inte förrän jag blev gravid med mitt första barn som jag lärde mig att leva långsamt. Jag led av svår bäckensmärta och kunde nästan inte gå. Från att ha varit någon som alltid gick eller sprang uppför rulltrappor, missade jag plötsligt bussen varje dag för att ha var för långsam. Jag blev till och med omsimmad av pensionärer i simhallen. Jag tänker att det var naturens sätt att bota mig från min bråttomsjuka innan jag fick barn. Jag måste erkänna att boten var tillfällig då jag nu som mamma till 2 barn under 3 år ibland multitaskar på en helt ny nivå. Men jag är nu en nykter skyndare och jag kan skruva upp och ner min upptagenhet och hastighet. Jag har äntligen en dimmer!

Andra sätt att bota bråttomsjuka

Om graviditet med bäckensmärta inte är för dig så kommer här några tips för hur du kan få bukt på ditt jäktande:

1.     Öva på att göra en daglig sak sakta – det kan vara disken eller promenaden till jobbet. Hur känns det?

2.     Fråga dig själv hur viktig ditt jäktande är. Vilken skillnad gör om du svarar på det där mailet ikväll? Hur viktigt är det egentligen?

3.     Skriv ner nackdelarna med ditt jäktande? Vad missar du när du springer genom livet? Vilka effekter får det på din hälsa? Vem skadar du?

4.     Lura kroppen genom att andas rätt. När du känner dig särskilt upp i varv, ta några djupa andetag (andas in i 3 sekunder, andas ut i 5 sekunder). Det aktiverar det parasympatiska nervsystemet (paussystemet) och minskar stresshormonet kortisol.

Låt oss göra 2020 till ett långsamt år!

 

 

Karriärtips i Expressen TV

Emma Vallin ger karriärtips i Expressen TV

För många känns det tungt att komma tillbaka till jobbet efter sommaren, Dessutom kommer tankar kring att byta jobb upp igen. Hur vet man när det är dags för förändring?

Mina tips för att göra jobbstarten lite enklare:

  1. Mjukstarta. Börja gärna jobba på en onsdag så får du en kort vecka
  2. Håll kvar i de goda semestervanorna. Var ute i solen på lunchen eller ta ett kvällsdopp.
  3. Kom in i rutinerna – snabbt! Boka t.ex. in dig på favoritpasset på gymmet redan första veckan tillbaka

Hela artikeln här.

Känner du att du vill ha en förändring i karriären eller vardagen men behöver hjälp att komma igång? Kanske sugen på att turbo-starta hösten?

Jag tar in ett antal nya klienter i höst. Hör av dig till kontakt@emmavallin.se så berättar jag mer :).

Är mobilfritt den nya utlandsresan? 

Det har blivit en statusgrej att lämna mobilen hemma under semestern. Det låter ju vettigt med tanke på att mobilen stör oss i snitt 150 gånger per dag. Det blir inte så mycket semester kvar då tänker jag. 

Det roliga och smått tragiska är att mobil-detoxen ofta föregås av en Instagramstorm av uppdatering kring just denna paus från mobilen. Helst ska man också visa upp sin nyinköpta 90-tals dumtelefon som endast går att ringa med.

Tänk, i framtiden kanske vi kan lägga undan mobilen utan att först jaga likes på just de sociala medier vi vill undvika.

Trendigt eller ej, lägg undan telefonen på semestern! För som Benjamin Franklin sa: Lost time is never found again

Konsten att sluta stressa

Det ligger mycket i det engelska uttrycket ’stop and smell the roses’. Lägga märke till och njuta av det enkla och vackra i livet. Men för att kunna stanna upp och lukta på blommorna måste du plantera och vårda dem – medvetet styra ditt liv. Det kan kännas omöjligt i en stressig vardag.

Hur gör man då för att bryta den negativa stressen?

Vi vet att duktiga, drivna och självkritiska personer ligger i riskzon. Men att döda sin ambition är svårt. Att rikta om den däremot, sätta nya mål, kan vara livs-förändrande. Använd just den där drivkraften och din prestationspersonlighet till att formulera och uppnå nya mål. Må-bra-mål. Det kan vara att gapskratta varje dag, träffa en ny inspirerande människa per månad eller meditera en gång i veckan.

Jobbiga och oförutsedda händelser kan man inte vaccinera sig mot. Däremot kan du styra hur du hanterar motgångar. Välj att vara snäll mot dig själv. Prova att se motgångar som gödsel till dina rosor. Inget bajs, ingen personlig utveckling 🙂

Att sluta leva ett stressigt liv kan vara lika svårt som att bli skuldfri eller bli av med ett beroende. Det kräver medvetna handlingar och ibland att man tar hjälp. Hint hint, boka in mig som coach.

Vara normal eller sig själv?

I en vardag där vi oftast visar upp ett polerat, normalt och lyckat liv och konstant ser andras lika härliga liv i våra flöden, riskerar vi att glömma av vilka vi egentligen är.

Kommer styrkan att våga vara annorlunda med åren? Utvecklas viljan att vara originell, att gå sin egen väg med tiden och olika erfarenheter? Eller krävs det självkänsla från barndomen?

Och om vi konstant jämför oss med andra, vattnas då våra vårt sköna, knasiga, fantastiska personligheter ut?

Världen blir tråkigare, mindre kreativ och, vågar jag säga; sämre, ju mer normala vi försöker vara.

3 sätt pengar kan göra dig lycklig

 

Traditionellt sätter vi inte likhetstecken mellan lycka och pengar. Eventuellt kan vi sträcka oss till att pengar gör livet enklare.

Den senaste tiden har jag funderat mycket på pengar i relation till tid och frihet att göra det man vill.

Hur länge ska man jobba med något man inte brinner för? Hur mycket pengar behöver vi innan vi slutar jobba? Eller om man börjar i andra ändan – hur stort hus, ny bil eller dyr garderob behöver vi egentligen för att vara lyckliga?

Om utmaningen för småbarnsföräldrar ligger i att få tiden att räcka till – hur får man då mer tid?

Jag läste en intressant artikel från Psychology Today om pengar och lycka. Den hävdar att det finns 3 sätt som pengar faktiskt kan göra dig lycklig. Möjligheten att köpa dig tid är en av dem.

https://www.psychologytoday.com/blog/the-happiness-doctor/201708/three-ways-money-buys-happiness

Var sitter våra knappar?

Varför berörs vi oproportionerligt mycket av vissa händelser? Vad upplever vi som kränkande (inte bara Insta-kränkande)?

För ett tag sedan berättade en vän att han sagt upp sig från sin arbetsplats på grund av fiffel i ledningen. Han fick jobb i en liknande organisation och anklagades orättvist för att ha stulit affärshemligheter. Hans värld föll samman och han har fortfarande inte återhämtat sig.

Hur kommer det sig att han påverkades så starkt av en situation som en annan person mest blivit förbannad över eller till och med kunnat skrattat åt över tid?

Igår blev jag påmind om en liknande erfarenhet jag haft. När jag fick en ny chef och var sjukskriven för utmattning så hotade min arbetsgivare med att omplacera mig på grund av bristande prestation. Detta sex månader efter att jag utsett mig till top talent. En Kafka-liknande process inleddes där ingen hänsyn togs till de rådande omständigheterna. Genom facket fick jag rätt men jag mår fortfarande mycket dåligt när jag tänker på det.

Varför kan jag inte komma över det som hänt och följa min sambos råd; tänk på att det är en sjuk organisation och en galen chef du råkade ut för.

Min vän utmärker sig för sin starka rättskänsla och värderar integritet högt. När just dessa värderingar ifrågasattes, om än på falska grunder så skakades hela hans värld.

På samma sätt har jag förstått att en av mina fundamentala värderingar är prestation. Jag har så länge jag minns velat prestera, det är den jag är. Även om jag vet att jag inte gjort något fel så dog en liten del av mig. Precis som i min väns fall så tryckte min arbetsgivare på fel (eller rätt) knapp. En grundvärderingar rubbades.

En av de mäktigaste övningarna jag gör med min klienter är att just kartlägga grundvärderingar.

När du vet var dina knappar sitter kan du välja vem som får trycka på dem, när och hur.

Oplanerad planlöshet

 

Jag är minst sagt en planerande person. När jag berättar för folk om min rullande 5års-plan i Excel ser de vanligtvis ut som de sett en grön giraff flyga över hustaken.

Sedan 2009 har jag varje år i början av januari gjort följande: uppdaterat min 5-års plan, utvärderat och betygsatt föregående år, tagit fram ledord för kommande år samt satt 4-5 mål med tillhörande 15-20 aktiviteter för det nya året.

puzzle-1538246_960_720

 

Någon som redan där börjar ångestsvettas eller funderar på om jag borde prata med någon?

Det har fungerat jättebra för mig och efter varje kvartals- eller halvårsavstämning har jag känt en endorfinkick i storleksordningen tonårshångel på folköl.

Men inför 2016 blev det ingen plan. Det var inte ens ett medvetet beslut och jag upptäckte min avsaknad av plan först i januari 2017. När min förvåning lagt sig insåg jag att det var exakt det jag behövde 2016. Kanske förstod min hjärna på något undermedvetet plan det och tog det säkra före det osäkra och höll tyst om sin planeringspaus (jag hade annars säkert protesterat).

advertising-1429216_960_7202016 var året då jag övervann fertilitetsproblem, genomgick en graviditet fylld av komplikationer och sjukskrivningar, kämpade med ett diskrimineringsfall på jobbet, förlöstes med akut snitt och upplevde det livsomvälvande med att bli förälder. Det hade inte varit någon bra ide att försöka få in det i kolumner och rader.

Ödet log dock mot min planeringsmani och ordnade i alla fall så att graviditeten började kalendervecka 1 i januari och slutade vecka 40 i oktober. Någon slags jävla ordning får det ju ändå vara.

Måste det till en seriekrock i livet för att man ska bryta djupt rotade beteenden?

Om vi istället medvetet utmanar oss att ändra hur vi lever, växer vi lika mycket då? Eller mer?

Idag har jag haft ledigt från föräldraledigheten och gjort min 2017 plan. Jag är stolt över att den görs först i februari och inte innehåller ett enda färg-kodat betygsfält.

Den är dock fortfarande i Excel.