Var sitter våra knappar?

Varför berörs vi oproportionerligt mycket av vissa händelser? Vad upplever vi som kränkande (inte bara Insta-kränkande)?

För ett tag sedan berättade en vän att han sagt upp sig från sin arbetsplats på grund av fiffel i ledningen. Han fick jobb i en liknande organisation och anklagades orättvist för att ha stulit affärshemligheter. Hans värld föll samman och han har fortfarande inte återhämtat sig.

Hur kommer det sig att han påverkades så starkt av en situation som en annan person mest blivit förbannad över eller till och med kunnat skrattat åt över tid?

Igår blev jag påmind om en liknande erfarenhet jag haft. När jag fick en ny chef och var sjukskriven för utmattning så hotade min arbetsgivare med att omplacera mig på grund av bristande prestation. Detta sex månader efter att jag utsett mig till top talent. En Kafka-liknande process inleddes där ingen hänsyn togs till de rådande omständigheterna. Genom facket fick jag rätt men jag mår fortfarande mycket dåligt när jag tänker på det.

Varför kan jag inte komma över det som hänt och följa min sambos råd; tänk på att det är en sjuk organisation och en galen chef du råkade ut för.

Min vän utmärker sig för sin starka rättskänsla och värderar integritet högt. När just dessa värderingar ifrågasattes, om än på falska grunder så skakades hela hans värld.

På samma sätt har jag förstått att en av mina fundamentala värderingar är prestation. Jag har så länge jag minns velat prestera, det är den jag är. Även om jag vet att jag inte gjort något fel så dog en liten del av mig. Precis som i min väns fall så tryckte min arbetsgivare på fel (eller rätt) knapp. En grundvärderingar rubbades.

En av de mäktigaste övningarna jag gör med min klienter är att just kartlägga grundvärderingar.

När du vet var dina knappar sitter kan du välja vem som får trycka på dem, när och hur.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.