Förlossningen där allt gick fel – och ända så rätt

Nu är han äntligen här! Han är helt perfekt och har fått all vår kärlek, tid och uppmärksamhet under sina första 2 veckor.

Dagen innan planerad igångsättning (v 41+6) startade allt. Efter 11 timmar av regelbundna sammandragningar hemma åkte vi in till förlossningen. Efter 17 timmars aktiv förlossning blev det till slut akut snitt. En rad oväntade händelser gjorde att det inte alls blev som jag tänkt:

• Öppnandet avstannade på 5cm i 10 timmar
• Jag fick värkstimulerande medel, vilket jag ville undvika
• Jag fick epidural som jag också ville undvika – som dessutom tog fel
• Jag fick feber och därför antibiotika intravenöst
• Det tog över 30 minuter att få till laktatproverna
• Personalen kunde inte hitta några blodådror i mina armar så fick till slut sticka mig i händerna
• Då det fanns risk att förlossningen skulle sluta med snitt fick jag varken äta eller dricka något de sista 12 timmarna

Tyvärr gick barnets hjärtljud ned till hälften i perioder och värkarbetet fick avbrytas med Bricanyl. Detta hände 3 gånger och vi var så klart mycket oroliga för den lille. Ett snitt var därför till slut det säkraste alternativet och ett självklart val, trots att jag var ledsen och besviken över att inte få föda vaginalt.

MEN när han väl kom ut så mådde han hur bra som helst och all oro, sorg och besvikelse var som bortblåst.

Självklart behöver jag bearbeta det som hänt och återhämta mig fysiskt och psykiskt men det är ändå fantastiskt hur hjärta och hjärta helt överöses av lyckan av ett barn och glömmer allt annat.

Så lycklig.