Tjockast på gravidyogan

b3df796ee6-2
Tjockast på gravidyogan

Vi sitter längs väggarna i den lilla yogasalen. Den typiskt härliga och lite virriga yogainstruktören har glömt den höga musiken på i bakgrunden men jag hör henne ändå be oss berätta om det är första barnet och när vi är beräknade. Jag tänker först inte att det är så konstigt och jag är ju inte direkt blyg. Men efter att kvinna ett och två berättat att de ska få barn flera månader innan mig får jag panik. Min mage är ju störst och jag ska ha barn nästan sist! Hela rummet verkar fullt av fina, nätta, runda magar. Jag ser ner på min tunna till kropp och börjar gråta.

Till på köpet har jag fruktansvärd ryggvärk och tidig foglossning, tydligen också på grund av att min mage vuxit så snabbt, och kan inte ens sitta med benen i kors. Jag som vanligtvis gillar att utmana mig själv fysiskt och gillar yoga tar mig istället igenom passet liggandes på sida med en massa kuddar mellan benen. Andningsövningarna blir mig grej.

På vägen hem tänker jag att det var fruktansvärt att utsätta hormonstinna, eventuellt överkänsliga gravida för det här? Eller? Men när jag berättar för vänner tittar de flesta oförstående på mig.

Jag har aldrig, tack och lov, varit speciellt kroppsfixerad eller haft osäkerheter kring mitt utseende. Varför blev jag så ledsen av det här? Förutom hormonerna som gör mig till ett irrationellt känslopaket då. Och varför känns det ens negativt att jag har större mage än de andra? Jag borde väl vara glad och stolt över att vänta barn?

Min kloka sambo fyller i att det säkert varit värre om magen inte synts alls förrän sent in i graviditeten, så kan det ju vara för en del. Jag hade nog också kunnat tänka så. Om jag inte var gravid.

6 reaktioner till “Tjockast på gravidyogan”

  1. Efter två graviditeter får jag säga att man är inte sitt smartaste jsg som gravid. Ens mående och tankemönster påverkas av hormoner och andra tokigheter i kroppen, och förstås påverkas en del mer än andra.

    Jag tycker att jag sällan tänkt och nojjat så mycket som när jag varit gravid…

    Men ungarna har kommit ut. Jag tittar på de som orkar träna bort preggokroppen och känner mild avundsjuka. För jag ids då sjutton inte med det där. Mina små har kläder på sig och det är jag nöjd med. Oftast matchar de inte, ffa aldrig strumporna. Gällande strumpor har jag bara matchande sådana när jag snott dem ur makens låda – mina finns aldrig på plats. Så för mig försvann nojjorna rätt fort, jag orkar nämligen inte med dem haha.

    Lycka till med graviditet och allt!

    1. Skönt att höra att det är övergående. Är ju så klart en härlig tid också som man förhoppningsvis glatt kommer se tillbaka på en dag. Tack! 2v kvar till BF så hoppas den lille tittar ut snart.

  2. Gillar det du skrivit och kul att följa någon som också ska ha sitt första barn nu i oktober 🙂

    Jag har heller aldrig varit speciellt kroppsfixerad och trodde aldrig att jag skulle bry mig om hur min mage såg ut när jag blev gravid. Men jag har lite motsatta problemet jämfört med dig, det var först typ runt v30 som min mage faktiskt började likna en gravidmage. Fick ofta frågan om jag verkligen hade ett barn där inne. Den var såklart ställd med glimten i ögat men trots att jag kände bäbisen och varit på ultraljud och allt det där så var min första tanke alltid ”tänk om jag bara inbillat mig och inte alls är gravid”. Sen höll den tanken visserligen inte i sig så länge men det gjorde däremot oroskänslorna, tänk om något är fel med bäbisen? Nu är jag mest glad att magen faktiskt ser ut som en gravidmage, trots att den fortfarande är mindre än alla andras som jag träffat på kurser osv.

    Många tankar som far genom huvudet när man väntar barn och det är inte alltid att de är så rationella 🙂

  3. Åh, vad jag känner igen mig! Hade så enorm mage redan efter v. 20 att folk började fråga när det är dags, eller om jag väntar tvillingar. Då ville jag gömma mig nånstans och bara gråta. Kände mig som en svullen val.
    Har inget konkret tips att ge dig för självkänslan, men du är inte ensam med att känna så! Kämpa på!

Lämna ett svar till Jagvilljagkan... Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *